loppisen



Japp. Väskan är mitt senaste loppisfynd och kostade mig 10 kronor. Det tyckte jag var värt det, liksom.
Snart ska jag packa ner bikini, slappiskläder och tandborste i mina nya väska, för jag ska minsann på spa imorgon och hela helgen. Det tycker jag att jag gjort mig välförtjänt av, och inte minst Emanuel.
Vi ska bara slappa och bada och äta gratis. Ja, när allt är betalt är det liiite mer njutbart. Underbart.

Ha en fin helg. Själv jobbar jag på nedvarningen...

jag älskar att inse att jag stressar

Fy sketan vad trött jag är på vissa saker.
Därför kommer ett helt meningslöst inlägg i min blogg, som det ändå inte kommer hända så mycket i framöver.
Jag har kommit in i en tröttna-på-fas.
Jag har tröttnat på att datorn, bloggen och internet ska ta så mycket tid från mitt dyrbara liv. Därför har jag bloggfastat i en hel vecka nu. Jag har inte varit ifrån min blogg så länge på ett och ett halvt år. Det ni. Ge mig lite eloge för det, tack.

Jag är trött på superwomans. Varför är det så coolt att vara en kvinna som näst intill stressar sönder sig själv? Jag bara älskar när jag inser att jag stressar. Om jag går snabbt, varför? Sakta ner, ta ett steg i taget och för sketan, chilla lite! Livet är minsann inte till för att stressas på.
Alltså. Du måste förstå här, att jag är allergisk mot stress. Och det är just för att jag själv aldrig kan sluta.
Mitt nyårslöfte var att chilla ner mig lite. Jag tycker jag har lyckats.

Det handlar om val.
Min goa vän Hinda sa till mig här om veckan, att, kanske jag bara borde ha EN extra grej per dag, utöver skolan, att göra. När jag berättade mitt schema den veckan för henne och vi insåg att jag hade ca 2 timmars ledighet. PÅ HELA VECKAN.
Så får det faktiskt inte vara.

Det bästa är att vara stolt över att vara lat. Inte lat som i att låta alla andra sköta skitgörat, utan lat som i att vårda sig själv. Gud har faktiskt inte gett oss våra kroppar för att ta sönder dem.

Vi alla borde lära oss mer av min fästman, Emanuel. Han är ett underbart exempel på hur man inte stressar. Och jag är inte sur på honom för det, jag beundrar honom. Han tycker att efter-maten-naps är jätteviktigt. De kan hålla på från 10 min till en timme. På hans lediga dagar stressar han inte runt och gör de där extra ärendena som bara måste hinnas med. Nej, han tar det lugnt. Han gör det han känner för.
Han jobbar dessuotm stenhårt andra dagar, därför är det viktigt att han har lediga, på riktigt lediga, dagar.

Jag är så trött på att alla vi kvinnor ska tävla om vem som hinner mest, orkar mest, kan flest saker, har flest bollar i luften. Sluta tävla och inse att ni, eller rättare sagt VI, förstör oss själva! Och dessutom framtiden.

Fy sketan vad det är dags att chilla ner. Usch. Jag säger bara det. Alla kändisar kan slänga sig i väggen, med sina späckade scheman. Jag älskar när människor kan prioritera, ta det lugnt och vara stolt över det. Stolt.

Det var ju inte precis som att Jesus sprang heller. Han gick. Och jag tror han gick ganska sakta...

snabbfakta

Snabbfakta om Filippa Hagel.

Soon to be: Filippa Nielsen. Det finns ingen annan sån i Sverige. Det är bra
Längtar till: den andra ringen är ordentligt påsatt och livet kan ta redig fart! New York-resan och framtiden med min käraste och bästaste
Är lite trött på: den här bloggen. Funderar starkt på att lägga ner hela bloggsystemet nu. Vad säger du?
Ont i: axlarna. Och så svider det om läpparna
Vill: sova och dricka från Karos sojalatte imorn igen
Ska: alldeles strax sova
Ätit: en galet god lunch på Barista. Kanske för den innehöll så mycket laktosgrejer som jag inte ätit på sketlänge. Jag var tvungen att ta fyra lactrase. Då säger Emanuel: INGEN MER CHOKLAD FÖR DIG FILIPPA. Och så blir det ingen mer choklad.
Älskar: Jamen choklad ju!!! Rosa, Emanuel och att jag snart ska få sova i en jättejättestor säng. OCH. Frank Ådahls nya skiva. Det är sånger rakt i mitt hjärta (ps. jag skådade honom igår på nära håll. Han är snygg.)
Ogillar starkt: att alltid vara trött och att jag planerar allt i mitt huvud som inte alls behövs planeras
Imorgon: har jag matteföreläsning och jag är rädd. Jag är dålig på matte, jag inte bara upplevde mattelektionerna som dåliga, utan: jag är dålig på matte. Man kan vara det.
Funderar på: en shoppingfri månad och möjligtvis hänga med kyrkoåret i fastan, men då välja bort pepsi max eller nåt annat som jag (inte) är beroende av
Kanske ska: börja träna snart. Mitt revben är ju snart läkt
Borde: ta tag i mina mat- och tränvanor. Enbart för att jag alltid är trött och har huvudvärk. Jag behöver inte gå ner i vikt.
Har: fixat naglarna och satt upp tavlor och druckit varm oboy i min finaste Starbucks-mugg

Nej, nu är det sängen. Den här dagen har varit så himla konstig, bara för att jag har varit så himla förvirrad, för att jag varit så himla trött och förvirrad och så himla trött. Och så himla förvirrad. Och så himlans trött asså.

Godnatt.

rosa + blå = sant



För er som redan innan tyckte att jag tagit över Emanuels lägenhet. Nu har jag fixat badrummet också. Det ligger dessutom en knallrosa matta på golvet.
Underbart!

good old gang



Här är mitt gamla gymnasiegäng. Eller ja, det första året mest. Sen splittrades vi, men shit vad kul vi hade!

Sofie, a.k.a Proppen, Jannice a.k.a Janx, Filippa a.k.a Farne & Sandra a.k.a Beson

baksmälla

Jag har aldrig varit bakfull, tro det eller ej, men idag känns ändå som en sådan dag. 
Huvet dunkar, jag är trött som bara den samtidigt som jag känner mig otroligt nöjd med helgen som gått. 
Jag ska verkligen lägga in bilder från gårdagen, för fy vad sjukt roligt jag hade. Jag träffade tre gamla gymnasieklassisar som jag, två av dem, inte träffat sen studenten. En gift, två förlovade och själv ska jag gifta mig snart jag med. 
Helt sjukt roligt!
Som sagt, ni ska få se bilder. Ska försök hysa in en bild från gymnasiet också, så ni får se ATT vi har förändrats lite...

Annars är rosa-bajs-påse-veckan över nu och mamma och pappa är hemma. Underbart! Jag har aldrig saknat dem så mycket som jag gjort den här veckan. 

Idag kommer min morbror som bor i USA och hälsar på en snabbis. Det ser jag fram emot faktiskt, honom har vi inte träffat sen sommaren 2006. Synd att inte hela familjen kunde följa med bara. Men de får vi träffa till bröllopet! Tjoho!

Nu ska jag bege mig.

Ps. Igår var mitt högsta besöksantal här bloggen. Jag är helt salig. Det kommer nog aldrig hända igen. MEN! Jag kommer leva på det i flera veckor...

Åh, Underbara Clara


--------------------------------------------------------------------------

Idag tänkte jag ägna lite tid åt min stora idol. Hon heter Clara och har världens skönaste blogg.
Jag har inte hyllat henne här på bloggen på riktigt innan, för att jag inte vill verka vara någon stalker.
Jag kan lätt benämnas vid det annars. Eftersom jag har väldigt lätt för att upphöja människor som jag
gillar, till skyarna.
Men efter att ha läst dagens inlägg i hennes blogg, så kan jag nog skriva vad som helst.

Varför är då just hon, Tjejen med stort T, min idol.
Jo. Hon är precis lika gammal som mig (vilket ju kanske kan var alite konstigt då, att HON skulle vara min idol, men så äre), och hon verkar leva ett liv precis som jag. Det hon skriver om, det har jag ofta tänkt på. Att hon skriver, ja, det vill ju jag med göra. Och det gör jag ju!
Hon har världens, och då menar jag verkligen världens, snyggaste stil, som jag dagligen försöker sno åt mig. Fast ändå göra till min egen.
Hon är en öppen kristen tjej, sund och så himla bra förebild för alla oss brudar. Jag tycker verkligen det.

Det roliga är att jag har väldigt många vänninor just nu, som jag diskuterar Claras blogg med. Ibland kan vi bara sitta och beundra hennes klädstil, eller hennes andra foton som hon tagit. Ibland diskuterar vi det värdefulla hon skriver om, eller bara tipsar vidare om att läsa nåt specifikt inlägg.

Underbara Clara! Du förgyller mig vardag.




alltid rosa







Mamma fixade rosa bajspåsar lagom tills fröken Filippa skulle ha hand om Leo en vecka. Fint!

my pianoplayer



These words are my own;
I love you, I love you, I love yoooou


Om 2 ½ månad kan ni alla kalla mig Fru Nielsen. Konstigt va? Jag har inte ens börjat öva på min
nya autograf än. Måste göra det alltså.
Att gifta sig känns som ett naturligt steg för mig och min kära. En del människor tycker att vi är jättesnabba på det.
En del förstår inte alls hur vi kan veta redan nu att vi vill dela resten av livet tillsammans. 
Och en del undrar om vi inte kommer att ångra, vi är ju så unga!
Men att gifta sig och ingå i äktenskap, är att ta ett beslut. Vi har bestämt oss tillsammans för att inte "kolla in" andra tjejer och killar. Vi har tillsammans bestämt oss för att älska varandra i nöd och lust. Och snart kommer vi ta det beslutet offentligt också. Det ska bli spännande.
Det ska bli riktigt roligt att ha bröllop nu också! En känsla jag inte riktigt känt... eh, alls, faktiskt. Men nu! Nu har massor roliga idéer blivit verklighet och jag är peppad som in i att inte se ut som "alla andra" tycker och tänker. Ja, eller nåt.
Det roligaste och absolut bästa är att vi alltid kommer att ha varandra. Vad som än händer, så finns min kära Emanuel vid min sida. I nöd och lust.
Det är ju precis det, det handlar om, eller hur?

I love you, I love you, I love you! 

en helt vanlig dag. typ

Hej.

Jag sov inte så mycket inatt. Det är en liten hund i den här lägenheten som tycker om att ligga under täcket. Nära, nära, nära. Så nära att dubbelsängen inte ens räcker till längre.
Inatt ska jag sova i min egna säng så får Leo-voven sova i mor och fars säng, dåh. Jag måste sova!
Det har varit underbart väder idag. Även om jag vet att mamma å pappar har det sååå mycket bättre! 28 grader och stekande solsken. Jag är inte avis. Jo, det är jag.
Mitt huvud har dunkat så extremt mycket idag och jag hoppas det blir bättre imorn.
Den här veckan har jag planerat att friskförklara mig, eftersom mitt revben känns otroligt mycket bättre och hostan är som bortblåst. Medicinen har alltså hjälpt, och det finns ingen annan än Gud att tacka för det. Tack Gud!
Annars idag har väldigt mycket plugg betats av, men även ett besök från Linda och hennes dotter Elsa, då vi pysslade lite bröllopsgrejer.
Jag ser verkligen fram emot vårt bröllop nu, det kommer bli så kul! Och så bra! Och ingen kan stoppa det! Hehe...

Nej. Nu ska jag minsann gå och borsta tänderna och sussa gott. Hoppas jag.

Hej och hå.

Hej Landskrona, och Förlåt

Efter lite önskemål sätter jag nu in min insändare som var med i Landskrona Posten i fredags. Tack för alla fina live-kommentarer!


Jag har aldrig varit såhär ambitiös innan och skrivit något vettigt till en tidning. Men nu är det dags. Och det är bara för att jag, lilla, lilla jag, har fått en uppenbarelse.

Okej. Det var egentligen inte jag, jag vet inte vem det var. Jag bara hörde om det.

Jag har bott i Landskrona, som för mig är en otroligt vacker stad, i snart 13 år. Här har jag sett både under och dunder. Och här har jag trivts som fisken i vattnet.

När människor från andra delar av landet hör att jag kommer från Landskrona, vet jag alltid precis vad de ska säga.
Antingen, något om Sverigedemokraterna. Och nej, hörrni, det har aldrig varit positivt. Eller något om den enorma kriminalitet som finns här.

Själv är jag väl så fruktansvärt naiv och blåögd, att jag inte sett skymten av något av det. Folk frågar mig om jag är rädd för att gå ut. Jag har aldrig varit rädd. Inte ens när jag var yngre och cyklade hem från mina kompisar sent en fredagskväll. Aldrig.

Därför kan jag alltid ärligt svara mina nyfikna bekanta med hur underbart bra jag har det i Landskrona. Jag har aldrig blivit utsatt för något och jag svarar alltid, alltid, alltid med att:

•-         Men vadå, det där kan väl hända i vilken stad som helst.

För det kan det faktiskt.

Det jag nu insett är något så underbart fantastiskt.
I Landskrona finns det mycket bråk, mycket våld, en hel del rån och om jag ska vara helt ärlig tycker jag inte att stämningen på läktarna när BoIS spelar sina hemmamatcher är särskilt positiv.
Och det är där skon klämmer. Kanske gör den faktiskt det. Klämmer alltså. Det är aldrig skönt att gå runt med en sko som klämmer, då blir man lätt gnällig och lite kinkig och det går lätt ut över alla de andra.

En sak jag lärt mig under min uppväxt, det är att använda det här vackra ordet: Förlåt. Det är oerhört svårt ibland, men det skapar en otroligt positiv stämning bland människor. Ja, det är sant. Och fråga mig inte huuur jag kan veta det, för det har jag ju precis skrivit. Jag har faktiskt varit mitt i smeten och sett hur ordet förlåt, när det kommer från hjärtat, använts och blivit något riktigt bra.

Min uppmaning till dig, som känner samma som jag för denna underbara stad; den är vacker, mysig, mycket bättre än vad "alla andra" säger... MEN. Det finns lite för mycket tråkigheter i stan.
Varför inte börja använda ordet förlåt, sådär från hjärtat lite mera? Till grannen, kassörskan eller barnen där hemma. Och där lilla leendet. Åh, det är så underskattat! Ett leende gör dagen till en ljusare vardag.
Jag tycker jag ser många fina leenden här i stan när jag är ute och promenerar. Ett litet "hej" gör också dagen trevligare.

Jag i min tur älskar trevliga dagar. Let´s  make´em together, shall we?!


Så förlåt, Landskrona. Om jag tog upp för mycket av din tid till något, för dig, onödigt att läsa. Men själv brinner jag för detta. Häng på om du vill!


barbielek



För några kvällar sen lekte jag med Barbie. Det var fantastiskt roligt!

Nu orkar inte den här fröken lyfta ett finger till, den här dagen. Lite sorgsen känner hon
sig också, bara för att alla i hushållet har lämnat henne ända till lördag.
Den enda som finns i sällskapet är vovsingen Leo. Det ska nog gå bra, det.
Dags att lägga sig till rätta i soffan med lite go dricka och inget mer att göra idag.

Hej svej!

de röda pumpsen gås in






Sen i fredags, när jag köpte dessa underbaringar för 50 riksdaler, har jag använt dem som bara den. Så ofta som möjligt. Till vilken utstyrsel som helst.

Fråga mig inte vad jag gör på bilderna, jag tror jag försöker med nåt riktigt pose-aktigt, men det vet vi väl alla att sånt där klarar inte jag av.

Härliga pjucks i alla fall! Blocket rules.

ibland



Ibland när vi är tillsammans så övar vi olika miner. Ikväll blev det dessa 2


let´s dance!

Sitter hemma hos familjen Nielsen, a.k.a Daniel & Charlotte med kidz. Leo har pussat mig i pannan tre gånger och även hotat att ha sönder mig. Lite blandade känslor när vi dyker upp såhär på kvällskvisten, det må jag säga.
Jag har köpt jätteröda pumps som jag går runt i här och minsann lika lång som Emanuel, Daniel och Charlotte. Yes! Finally! Mitt mål med den här våren är att lära mig gå i högklackat, bara för att jag tycker att det är så himla snyggt! Och jag gillar att känna mig lite extra fin.
Vi har ätit tacos, kollat Let´s dance och sitter nu och jäser med chips, ostbågar och pepsi max. Här är faktiskt det enda stället på jorden som påminner om mina egna fredagsmyskvällar som jag hade när jag var yngre med familjen. Jag älskar dem. Dessa traditioner kommer lätt följa med i min nya, lilla familj.

Sov sött.

försök inte, hörredu



En kompis: Filippa har ju mer koll i Emanuels lägenhet än vad han har!

Jag: Jamen jag ska ju faktiskt bo där snart.
 
En kompis: Åh ja. Det är ju fem månadet dit.

Jag: TVÅ OCH EN HALV! Om jag får be.

En kompis: Oj, jaha. Såklart.

Jag: Jamen jag räknar ner förstår du väl...

Jag är inte aggressiv. Jag längtar inte alls jättemycket
Jo. Jag gör ju det.
Tjo!

Underbara Clara


Bild: UnderbaraClara

Kolla in min intervju med Underbara Clara på www.crossnet.se!
Den ligger dessutom ute på första sidan! Jag är lite stolt faktiskt... :)

Hennes underbara blogg är länkad här vid sidan, kolla den med vetja!
Det är kärlek.

en trött en

Hej.

Idag är jag trött och illamående, som aldrig förr. Men det ska nog bli bra det här med.

Dessi utmanade mig på sin blogg, jag tyckte det verkade som en rolig grej, så här kommer min:
Fjärde bilden ur fjärde mappen:


Det  var när jag bodde i Stockholm förre året och Linda och jag skulle på BoIS-Sirius-matchen i Uppsala. Det var en riktigt, riktigt, riktigt rolig upplevelse.
Tack Linda för alla roliga upplevelser vi haft! Jag hoppas de bara kommer bli fleeeer och fleeeeer!

Och så utmanar jag alla er som har en blogg och känner er utmanande. Men skriv i mina kommentarer om ni antog den, för jag vill ju se!

Hoppas ni har det bättre än jag! För i så fall har ni ju det underbart!

snurrigt värre



Konstigt att vakna när man har sovit så många timmar. Och fortfarande känna snurret.
Medicinen värkar - det är ju bra! Bakterier ska bort, hosta bort och revbensont -> bort!
Det var snurrigt bland barnen i skolan idag och det var riktigt snurrigt hemma sen.
Jag är helt förälskad i mitt nya armband som inhandlades för halva priset. Det ska jag bära för evigt.

Jag är glad



Linda & jag på tåget hem. Trötta? Ja, övertrötta.



Mitt nya armband och vårt mysiga fika


Väckarklockan väckte mig 05.59 imorse. Precis som igår och precis som imorgon. Fruktansvärt trött var jag imorse. Jag tror inte jag öppnade ögonen förrän jag både duschat håret och toalettat färdigt.
Linda och jag missade tåg och fick vänta alldeles för länge på buss, så vi var aningens försenade. Men det verkade ingen lida av och dagen började.
På vägen hem var det strömavbrott på Malmö Central därför tog vi oss till Espresso House och köpte fika to-go. Snacka om livsnjutning, för Fröken Hagel där ja. Mmm, I love it! Scones och chai latte blev det för min del. Yams.
Väl hemma fick jag en överdos av min medicin (eller rättare sagt, rätt dos) och har sedan dess varit halvt medvetslös (nej, jag överdriver aldrig). Nu har jag i alla fall vaknat till liv och tänkte äta nåt. För fy sketan vad hungrig jag är!
Så går det väl när man ligger i ide några timmar.

Take care, folks!

Jag är glad.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0