the life of a wife

Jag har aldrig varit såhär ambitiös innan och skrivit något vettigt till en tidning. Men nu är det dags. Och det är bara för att jag, lilla, lilla jag, har fått en uppenbarelse.

Okej. Det var egentligen inte jag, jag vet inte vem det var. Jag bara hörde om det.

Jag har bott i Landskrona, som för mig är en otroligt vacker stad, i snart 13 år. Här har jag sett både under och dunder. Och här har jag trivts som fisken i vattnet.

När människor från andra delar av landet hör att jag kommer från Landskrona, vet jag alltid precis vad de ska säga.
Antingen, något om Sverigedemokraterna. Och nej, hörrni, det har aldrig varit positivt. Eller något om den enorma kriminalitet som finns här.

Själv är jag väl så fruktansvärt naiv och blåögd, att jag inte sett skymten av något av det. Folk frågar mig om jag är rädd för att gå ut. Jag har aldrig varit rädd. Inte ens när jag var yngre och cyklade hem från mina kompisar sent en fredagskväll. Aldrig.

Därför kan jag alltid ärligt svara mina nyfikna bekanta med hur underbart bra jag har det i Landskrona. Jag har aldrig blivit utsatt för något och jag svarar alltid, alltid, alltid med att:

•-         Men vadå, det där kan väl hända i vilken stad som helst.

För det kan det faktiskt.

Det jag nu insett är något så underbart fantastiskt.
I Landskrona finns det mycket bråk, mycket våld, en hel del rån och om jag ska vara helt ärlig tycker jag inte att stämningen på läktarna när BoIS spelar sina hemmamatcher är särskilt positiv.
Och det är där skon klämmer. Kanske gör den faktiskt det. Klämmer alltså. Det är aldrig skönt att gå runt med en sko som klämmer, då blir man lätt gnällig och lite kinkig och det går lätt ut över alla de andra.

En sak jag lärt mig under min uppväxt, det är att använda det här vackra ordet: Förlåt. Det är oerhört svårt ibland, men det skapar en otroligt positiv stämning bland människor. Ja, det är sant. Och fråga mig inte huuur jag kan veta det, för det har jag ju precis skrivit. Jag har faktiskt varit mitt i smeten och sett hur ordet förlåt, när det kommer från hjärtat, använts och blivit något riktigt bra.

Min uppmaning till dig, som känner samma som jag för denna underbara stad; den är vacker, mysig, mycket bättre än vad "alla andra" säger... MEN. Det finns lite för mycket tråkigheter i stan.
Varför inte börja använda ordet förlåt, sådär från hjärtat lite mera? Till grannen, kassörskan eller barnen där hemma. Och där lilla leendet. Åh, det är så underskattat! Ett leende gör dagen till en ljusare vardag.
Jag tycker jag ser många fina leenden här i stan när jag är ute och promenerar. Ett litet "hej" gör också dagen trevligare.

Jag i min tur älskar trevliga dagar. Let´s  make´em together, shall we?!

Så förlåt, Landskrona. Om jag tog upp för mycket av din tid till något, för dig, onödigt att läsa. Men själv brinner jag för detta. Häng på om du vill!