Filippas dagbok kvart i fem
Här kommer dagens redovisning av vad vi gjort idag.
Vaknade sju, typ. Emanuel tvingade (säger vi) hela familjen till att köra bandleken i bilen. Det är en lek han ALLTID tjatar om. Jag var med en halv sekund när vi åkte till fjällen, sen pallade jag inte mer. Idag var jag med i nästan 4 timmar. Pappa är kungen alltså, han kommer på ett band på rätt bokstav HELA TIDEN. Tillslut funderade vi på om vi skulle köra mamma, Lukas, Emanuel, jag och Leo MOT pappa. Men det gjorde vi inte. Det var kul faktiskt.
Sen kom vi fram till Linköping där det nalkades 80-års kalas. Det var konstigt. Massa, massa gamlingar här, de kallar sig svärmorsgänget. Massa svärmödrar och svärfädrar. Till mormor och morfars barn alltså. Ja, jag vet. Lite invecklat. Men i alla fall. En del kände igen oss, andra inte. Nisse på macken var grymt med i tiden med sina ÄKTA pilotbrillor. Yeah.
Jag saknade mina småkusiner och moster och morbror väldigt mycket. De brukar inte riktigt vara här egentligen, fast ändå brukar de det. Vi är liksom inte är så ofta längre, och de få gångerna vi är här, så har de faktiskt nästan alltid varit med.
Ska bli underbart när de kommer till bröllopet. Yeej! I love småkusiner. Det är lite mer liv i dem än långhåriga tonåringar och alla musik/teknik/datorsnack som sker. Aja.
Tilda har gjort en testsminkning på mig och grabbarna har lirat på alla instrument som finns här i Gurra och Tildas lya. De bor precis under mormor och morfar, så det är skitbra. Vi gick nog ner hit ganska snabbt... Hehe.
Men, när medelåldern på ett 80-års partaj ligger på 56,7, så kanske ni förstår varför. Emanuel och mina päron roade sig med att räkna ut det.
Snart ska jag och mina syskon och våra respektive gå ut och käka kebab för att sedan inta bion. Som tur är släcker bion ner sin SF-skylt, för Earth Hour, så vi gör ju vad vi kan för att stödja detta. Ju. Vi ska se Kenny Begins. Det blir kul. Hej hej.
Vaknade sju, typ. Emanuel tvingade (säger vi) hela familjen till att köra bandleken i bilen. Det är en lek han ALLTID tjatar om. Jag var med en halv sekund när vi åkte till fjällen, sen pallade jag inte mer. Idag var jag med i nästan 4 timmar. Pappa är kungen alltså, han kommer på ett band på rätt bokstav HELA TIDEN. Tillslut funderade vi på om vi skulle köra mamma, Lukas, Emanuel, jag och Leo MOT pappa. Men det gjorde vi inte. Det var kul faktiskt.
Sen kom vi fram till Linköping där det nalkades 80-års kalas. Det var konstigt. Massa, massa gamlingar här, de kallar sig svärmorsgänget. Massa svärmödrar och svärfädrar. Till mormor och morfars barn alltså. Ja, jag vet. Lite invecklat. Men i alla fall. En del kände igen oss, andra inte. Nisse på macken var grymt med i tiden med sina ÄKTA pilotbrillor. Yeah.
Jag saknade mina småkusiner och moster och morbror väldigt mycket. De brukar inte riktigt vara här egentligen, fast ändå brukar de det. Vi är liksom inte är så ofta längre, och de få gångerna vi är här, så har de faktiskt nästan alltid varit med.
Ska bli underbart när de kommer till bröllopet. Yeej! I love småkusiner. Det är lite mer liv i dem än långhåriga tonåringar och alla musik/teknik/datorsnack som sker. Aja.
Tilda har gjort en testsminkning på mig och grabbarna har lirat på alla instrument som finns här i Gurra och Tildas lya. De bor precis under mormor och morfar, så det är skitbra. Vi gick nog ner hit ganska snabbt... Hehe.
Men, när medelåldern på ett 80-års partaj ligger på 56,7, så kanske ni förstår varför. Emanuel och mina päron roade sig med att räkna ut det.
Snart ska jag och mina syskon och våra respektive gå ut och käka kebab för att sedan inta bion. Som tur är släcker bion ner sin SF-skylt, för Earth Hour, så vi gör ju vad vi kan för att stödja detta. Ju. Vi ska se Kenny Begins. Det blir kul. Hej hej.
Kommentarer
Postat av: Dessi
Bra! Man ska göra vad man kan! Hur var Kenny?!
Trackback
