the life of a wife

Fy. Jag ska berätta en riiiktigt störig sak med mig själv.
Ibland är jag sååå sjuuukt negativ. Hela världen är piss och skit och jag bara önskade att jag fick åka till Nordpolen och skrika av mina aggressioner.
Imorse var jag riktigt pisst off. Sjuk i två veckor i streck, ligger efter i skolan IGEN (precis när jag tagit igen sen senaste sjukan blir jag alltså sjuk igen), ny kurs börjar IDAG, inga böcker - inte ens kollat om de finns i min närhet eller vad de kostar, orkade inte sminka mig, kände mig ful och äcklig och dessutom riktigt trött efter många icke-bra-sovande nätter på grund av äcklig skit-hosta.
När vi då kom till skolan kämpade jag verkligen med känslan av att jag egentligen gillar, väldigt mycket, att vara där. Usch vad jag kämpade. Jag försökte verkligen hålla fast vid att jag inte alls gillar det här. INTE. Och att hela världen är skit.
Ja. Och såhär är läget EGENTLIGEN då (men säg inte det till nån). Jag är helt PSYCHED över att ha börjat ny kurs. Jag älskar ju det, egentligen. Och till och med nu. Jag är så himla glad att det är så ljust ute. Våren ÄR här. Jag är så glad över Helena-Hallon och Lyckliga-Linda och min nya arbetslagsgrupp. Min NYA. Åh, underbart. Tre urgoa SvM-tjejer som ska dela dessa 10 veckor med mig och Linda. Jag är lycklig över att mina lärare såg på mig med förstående ögon när jag bad dem om ledigt från en examintionsdag för att jag gifter mig den veckan. Alla är inte så snälla, ska ni veta. De tyckte att det var ett godkänt skäl att slippa. Åh. Okej. Håll i dig, för nu kommer det värsta av allt. På torsdag har vi en speciell dag när man är i sitt område där man gör praktik. Oftast är det föreläsningar och ibland gratis fika. Jag kollade schemat för den dagen och suckade, blev riktigt sur, när jag såg att det är 9-17-dag. USCH. När jag sen tittade närmare på vad vi ska göra, försökte jag verkligen, verkligen, verkligen,  trycka in känslan av att... shit vad jag längtar till torsdag! Det kommer bli asfett!
Ja. Ibland står jag bara inte ut med mig själv.

Om en månad ska jag gifta mig också. Det är en konstig känsla. Men jag längtar väldigt, väldigt mycket. Och till USA-resan. Den kommer bli guld!