snabbfakta
Soon to be: Filippa Nielsen. Det finns ingen annan sån i Sverige. Det är bra
Längtar till: den andra ringen är ordentligt påsatt och livet kan ta redig fart! New York-resan och framtiden med min käraste och bästaste
Är lite trött på: den här bloggen. Funderar starkt på att lägga ner hela bloggsystemet nu. Vad säger du?
Ont i: axlarna. Och så svider det om läpparna
Vill: sova och dricka från Karos sojalatte imorn igen
Ska: alldeles strax sova
Ätit: en galet god lunch på Barista. Kanske för den innehöll så mycket laktosgrejer som jag inte ätit på sketlänge. Jag var tvungen att ta fyra lactrase. Då säger Emanuel: INGEN MER CHOKLAD FÖR DIG FILIPPA. Och så blir det ingen mer choklad.
Älskar: Jamen choklad ju!!! Rosa, Emanuel och att jag snart ska få sova i en jättejättestor säng. OCH. Frank Ådahls nya skiva. Det är sånger rakt i mitt hjärta (ps. jag skådade honom igår på nära håll. Han är snygg.)
Ogillar starkt: att alltid vara trött och att jag planerar allt i mitt huvud som inte alls behövs planeras
Imorgon: har jag matteföreläsning och jag är rädd. Jag är dålig på matte, jag inte bara upplevde mattelektionerna som dåliga, utan: jag är dålig på matte. Man kan vara det.
Funderar på: en shoppingfri månad och möjligtvis hänga med kyrkoåret i fastan, men då välja bort pepsi max eller nåt annat som jag (inte) är beroende av
Kanske ska: börja träna snart. Mitt revben är ju snart läkt
Borde: ta tag i mina mat- och tränvanor. Enbart för att jag alltid är trött och har huvudvärk. Jag behöver inte gå ner i vikt.
Har: fixat naglarna och satt upp tavlor och druckit varm oboy i min finaste Starbucks-mugg
Nej, nu är det sängen. Den här dagen har varit så himla konstig, bara för att jag har varit så himla förvirrad, för att jag varit så himla trött och förvirrad och så himla trött. Och så himla förvirrad. Och så himlans trött asså.
Godnatt.
rosa + blå = sant
För er som redan innan tyckte att jag tagit över Emanuels lägenhet. Nu har jag fixat badrummet också. Det ligger dessutom en knallrosa matta på golvet.
Underbart!
good old gang
Här är mitt gamla gymnasiegäng. Eller ja, det första året mest. Sen splittrades vi, men shit vad kul vi hade!
Sofie, a.k.a Proppen, Jannice a.k.a Janx, Filippa a.k.a Farne & Sandra a.k.a Beson
baksmälla
Åh, Underbara Clara
---------------------------------------
-----------------------------------Jag har inte hyllat henne här på bloggen på riktigt innan, för att jag inte vill verka vara någon stalker.
Jag kan lätt benämnas vid det annars. Eftersom jag har väldigt lätt för att upphöja människor som jag
gillar, till skyarna.
Men efter att ha läst dagens inlägg i hennes blogg, så kan jag nog skriva vad som helst.
Varför är då just hon, Tjejen med stort T, min idol.
Jo. Hon är precis lika gammal som mig (vilket ju kanske kan var alite konstigt då, att HON skulle vara min idol, men så äre), och hon verkar leva ett liv precis som jag. Det hon skriver om, det har jag ofta tänkt på. Att hon skriver, ja, det vill ju jag med göra. Och det gör jag ju!
Hon har världens, och då menar jag verkligen världens, snyggaste stil, som jag dagligen försöker sno åt mig. Fast ändå göra till min egen.
Hon är en öppen kristen tjej, sund och så himla bra förebild för alla oss brudar. Jag tycker verkligen det.
Det roliga är att jag har väldigt många vänninor just nu, som jag diskuterar Claras blogg med. Ibland kan vi bara sitta och beundra hennes klädstil, eller hennes andra foton som hon tagit. Ibland diskuterar vi det värdefulla hon skriver om, eller bara tipsar vidare om att läsa nåt specifikt inlägg.
Underbara Clara! Du förgyller mig vardag.
alltid rosa
Mamma fixade rosa bajspåsar lagom tills fröken Filippa skulle ha hand om Leo en vecka. Fint!
my pianoplayer
I love you, I love you, I love yoooou
Om 2 ½ månad kan ni alla kalla mig Fru Nielsen. Konstigt va? Jag har inte ens börjat öva på min
nya autograf än. Måste göra det alltså.
Att gifta sig känns som ett naturligt steg för mig och min kära. En del människor tycker att vi är jättesnabba på det.
En del förstår inte alls hur vi kan veta redan nu att vi vill dela resten av livet tillsammans.
Och en del undrar om vi inte kommer att ångra, vi är ju så unga!
Men att gifta sig och ingå i äktenskap, är att ta ett beslut. Vi har bestämt oss tillsammans för att inte "kolla in" andra tjejer och killar. Vi har tillsammans bestämt oss för att älska varandra i nöd och lust. Och snart kommer vi ta det beslutet offentligt också. Det ska bli spännande.
Det ska bli riktigt roligt att ha bröllop nu också! En känsla jag inte riktigt känt... eh, alls, faktiskt. Men nu! Nu har massor roliga idéer blivit verklighet och jag är peppad som in i att inte se ut som "alla andra" tycker och tänker. Ja, eller nåt.
Det roligaste och absolut bästa är att vi alltid kommer att ha varandra. Vad som än händer, så finns min kära Emanuel vid min sida. I nöd och lust.
Det är ju precis det, det handlar om, eller hur?
I love you, I love you, I love you!
en helt vanlig dag. typ
Jag sov inte så mycket inatt. Det är en liten hund i den här lägenheten som tycker om att ligga under täcket. Nära, nära, nära. Så nära att dubbelsängen inte ens räcker till längre.
Inatt ska jag sova i min egna säng så får Leo-voven sova i mor och fars säng, dåh. Jag måste sova!
Det har varit underbart väder idag. Även om jag vet att mamma å pappar har det sååå mycket bättre! 28 grader och stekande solsken. Jag är inte avis. Jo, det är jag.
Mitt huvud har dunkat så extremt mycket idag och jag hoppas det blir bättre imorn.
Den här veckan har jag planerat att friskförklara mig, eftersom mitt revben känns otroligt mycket bättre och hostan är som bortblåst. Medicinen har alltså hjälpt, och det finns ingen annan än Gud att tacka för det. Tack Gud!
Annars idag har väldigt mycket plugg betats av, men även ett besök från Linda och hennes dotter Elsa, då vi pysslade lite bröllopsgrejer.
Jag ser verkligen fram emot vårt bröllop nu, det kommer bli så kul! Och så bra! Och ingen kan stoppa det! Hehe...
Nej. Nu ska jag minsann gå och borsta tänderna och sussa gott. Hoppas jag.
Hej och hå.
Hej Landskrona, och Förlåt
Jag har aldrig varit såhär ambitiös innan och skrivit något vettigt till en tidning. Men nu är det dags. Och det är bara för att jag, lilla, lilla jag, har fått en uppenbarelse.
Okej. Det var egentligen inte jag, jag vet inte vem det var. Jag bara hörde om det.
Jag har bott i Landskrona, som för mig är en otroligt vacker stad, i snart 13 år. Här har jag sett både under och dunder. Och här har jag trivts som fisken i vattnet.
När människor från andra delar av landet hör att jag kommer från Landskrona, vet jag alltid precis vad de ska säga.
Antingen, något om Sverigedemokraterna. Och nej, hörrni, det har aldrig varit positivt. Eller något om den enorma kriminalitet som finns här.
Själv är jag väl så fruktansvärt naiv och blåögd, att jag inte sett skymten av något av det. Folk frågar mig om jag är rädd för att gå ut. Jag har aldrig varit rädd. Inte ens när jag var yngre och cyklade hem från mina kompisar sent en fredagskväll. Aldrig.
Därför kan jag alltid ärligt svara mina nyfikna bekanta med hur underbart bra jag har det i Landskrona. Jag har aldrig blivit utsatt för något och jag svarar alltid, alltid, alltid med att:
•- Men vadå, det där kan väl hända i vilken stad som helst.
För det kan det faktiskt.
Det jag nu insett är något så underbart fantastiskt.
I Landskrona finns det mycket bråk, mycket våld, en hel del rån och om jag ska vara helt ärlig tycker jag inte att stämningen på läktarna när BoIS spelar sina hemmamatcher är särskilt positiv.
Och det är där skon klämmer. Kanske gör den faktiskt det. Klämmer alltså. Det är aldrig skönt att gå runt med en sko som klämmer, då blir man lätt gnällig och lite kinkig och det går lätt ut över alla de andra.
En sak jag lärt mig under min uppväxt, det är att använda det här vackra ordet: Förlåt. Det är oerhört svårt ibland, men det skapar en otroligt positiv stämning bland människor. Ja, det är sant. Och fråga mig inte huuur jag kan veta det, för det har jag ju precis skrivit. Jag har faktiskt varit mitt i smeten och sett hur ordet förlåt, när det kommer från hjärtat, använts och blivit något riktigt bra.
Min uppmaning till dig, som känner samma som jag för denna underbara stad; den är vacker, mysig, mycket bättre än vad "alla andra" säger... MEN. Det finns lite för mycket tråkigheter i stan.
Varför inte börja använda ordet förlåt, sådär från hjärtat lite mera? Till grannen, kassörskan eller barnen där hemma. Och där lilla leendet. Åh, det är så underskattat! Ett leende gör dagen till en ljusare vardag.
Jag tycker jag ser många fina leenden här i stan när jag är ute och promenerar. Ett litet "hej" gör också dagen trevligare.
Jag i min tur älskar trevliga dagar. Let´s make´em together, shall we?!
Så förlåt, Landskrona. Om jag tog upp för mycket av din tid till något, för dig, onödigt att läsa. Men själv brinner jag för detta. Häng på om du vill!
barbielek
Nu orkar inte den här fröken lyfta ett finger till, den här dagen. Lite sorgsen känner hon
sig också, bara för att alla i hushållet har lämnat henne ända till lördag.
Den enda som finns i sällskapet är vovsingen Leo. Det ska nog gå bra, det.
Dags att lägga sig till rätta i soffan med lite go dricka och inget mer att göra idag.
Hej svej!
de röda pumpsen gås in
Fråga mig inte vad jag gör på bilderna, jag tror jag försöker med nåt riktigt pose-aktigt, men det vet vi väl alla att sånt där klarar inte jag av.
Härliga pjucks i alla fall! Blocket rules.
ibland
Ibland när vi är tillsammans så övar vi olika miner. Ikväll blev det dessa 2
let´s dance!
Jag har köpt jätteröda pumps som jag går runt i här och minsann lika lång som Emanuel, Daniel och Charlotte. Yes! Finally! Mitt mål med den här våren är att lära mig gå i högklackat, bara för att jag tycker att det är så himla snyggt! Och jag gillar att känna mig lite extra fin.
Vi har ätit tacos, kollat Let´s dance och sitter nu och jäser med chips, ostbågar och pepsi max. Här är faktiskt det enda stället på jorden som påminner om mina egna fredagsmyskvällar som jag hade när jag var yngre med familjen. Jag älskar dem. Dessa traditioner kommer lätt följa med i min nya, lilla familj.
Sov sött.
försök inte, hörredu
Jag: Jamen jag ska ju faktiskt bo där snart.
En kompis: Åh ja. Det är ju fem månadet dit.
Jag: TVÅ OCH EN HALV! Om jag får be.
En kompis: Oj, jaha. Såklart.
Jag: Jamen jag räknar ner förstår du väl...
Jag är inte aggressiv. Jag längtar inte alls jättemycket
Jo. Jag gör ju det.
Tjo!
Underbara Clara
Bild: UnderbaraClara
Kolla in min intervju med Underbara Clara på www.crossnet.se!
Den ligger dessutom ute på första sidan! Jag är lite stolt faktiskt... :)
Hennes underbara blogg är länkad här vid sidan, kolla den med vetja!
Det är kärlek.
en trött en
Idag är jag trött och illamående, som aldrig förr. Men det ska nog bli bra det här med.
Dessi utmanade mig på sin blogg, jag tyckte det verkade som en rolig grej, så här kommer min:
Fjärde bilden ur fjärde mappen:
Det var när jag bodde i Stockholm förre året och Linda och jag skulle på BoIS-Sirius-matchen i Uppsala. Det var en riktigt, riktigt, riktigt rolig upplevelse.
Tack Linda för alla roliga upplevelser vi haft! Jag hoppas de bara kommer bli fleeeer och fleeeeer!
Och så utmanar jag alla er som har en blogg och känner er utmanande. Men skriv i mina kommentarer om ni antog den, för jag vill ju se!
Hoppas ni har det bättre än jag! För i så fall har ni ju det underbart!
snurrigt värre
Konstigt att vakna när man har sovit så många timmar. Och fortfarande känna snurret.
Medicinen värkar - det är ju bra! Bakterier ska bort, hosta bort och revbensont -> bort!
Det var snurrigt bland barnen i skolan idag och det var riktigt snurrigt hemma sen.
Jag är helt förälskad i mitt nya armband som inhandlades för halva priset. Det ska jag bära för evigt.
Jag är glad
Linda & jag på tåget hem. Trötta? Ja, övertrötta.
Väckarklockan väckte mig 05.59 imorse. Precis som igår och precis som imorgon. Fruktansvärt trött var jag imorse. Jag tror inte jag öppnade ögonen förrän jag både duschat håret och toalettat färdigt.
Linda och jag missade tåg och fick vänta alldeles för länge på buss, så vi var aningens försenade. Men det verkade ingen lida av och dagen började.
På vägen hem var det strömavbrott på Malmö Central därför tog vi oss till Espresso House och köpte fika to-go. Snacka om livsnjutning, för Fröken Hagel där ja. Mmm, I love it! Scones och chai latte blev det för min del. Yams.
Väl hemma fick jag en överdos av min medicin (eller rättare sagt, rätt dos) och har sedan dess varit halvt medvetslös (nej, jag överdriver aldrig). Nu har jag i alla fall vaknat till liv och tänkte äta nåt. För fy sketan vad hungrig jag är!
Så går det väl när man ligger i ide några timmar.
Take care, folks!
Jag är glad.
en vanlig måndag
Jag lurade barnen på skolan idag att jag arbetar som fotomodell. Jag tror de trodde på mig.
Fröken Linda och Fröken Filippa
Hemma hos Emanuel skrämmer vi livet ur ungdomarna på ungdomsgruppen
Det är så det funkar, liksom
barnasinnet
Jag är så glad för den, för den är så lagom stor. Och så fin. Den gör mig riktigt glad, och därför dricker jag te.
En del saker gör en ju glad och andra inte.
Idag har vi pratat om känslor med de små 6-åriga barnen. Egentligen hade jag velat ha tonåringarna, att utföra detta skolprojekt med, men hade vi snackat känslor med dem hade det nog blivit alldeles för djupt för fröken Filippa. En 6-årings nivå är i dagens läge alldeles perfekt.
De är så vackra på nåt vis, de där små barnen. Innan vi begav oss hade de fri lek och jag satt på huk och packade ihop min väska, där på golvet. En av småbrudarna kom fram och sa:
- Kan du ta av dig dina glasögon så jag får se dina ögon?
- Men de ser likadana ut fastän jag tar av dem.
- Hm... Nämen ta av dem så jag får se!
Jag tog av mina glajjor och tjejen tittade en bra stund, sen sa hon:
- Jaa, de är likadana.
Den där ovetskapen som barn ligger och gruvar på, den borde vi få i oss vuxna lite oftare.
Tro nu inte att jag inte älskar att vara vuxen - som jag predikat så mycket om i min blogg. Men vad vore vuxenlivet utan barnasinnet? Man kan faktiskt ha både och.
not a big fan
Alltså, MORGON som in i är det. Och min väska är riktigt fullpackad. Och jag ska till andra sidan Malmö idag, från Landskrona. Usch vad långt. Och usch vad tidigt det är.
Vi ska ha kärlekstema idag.
Därför kör jag röda jeans och en ljusrosa kofta. För mig är kärlekens färg i den skalan. Så är det bara.
Jag har en dålig ovana (hehe) att sätta mig vid datorn på morgonen och äta frukost. Det innebär att man inte riktigt hinner allt man borde, för man fastnar... exempelvis här, vid bloggen. Och sen får man stressa järnet när det är dags.
Nu ska jag dra om exakt fem minuter och det kommer jag inte, det vet jag.
Nähe hörrni. Jag undrar ibland vad jag ska skriva här. Är det nån som har nån idé? Alla tips är välkomna.
Nu kanske jag ska dra, ja... Ha en HÄRLIG dag!
Till Dig.
Kärlek, vänskap och så mycket mer.
Du betyder allt.
och så var det söndag
Här sitter jag framför tv:n och äter vaniljyogurt och mûsli.
Veckan som gått har varit ganska intensiv och faktiskt väldigt lärorik. Dessutom har strålande grejer hänt mig, och det gör ju att man känner att livet är på god väg.
Jag fick kontakt med en av mina största förebilder just nu: UnderbaraClara. Och fick dessutom göra en liten intervju med henne till Självkänsla-temat Ung Tjej. Jag var så glad och speedad över detta att jag till och med drömde om henne. Haha! Men hon är en fantastisk förebild för oss tjejer, och vi tjejer behöver sånna. Så är det bara.
Snart, enligt mig, fyller jag år också, och har redan fått en liten uppladdning av en otrolig födelsedagspresent. Men det kommer jag skriva mer om i framtiden.
Idag har jag på mig mina röda 50-kronors jeans som är supertajta. Men jag gillar´t!
Nähe, dags att gå till kyrkan.
Ps. Det här blev nog det yraste inlägget på länge....
idag har det.
Idag har jag träffat min arbetslagsgrupp, en komplicerad grupp med många viljor - men det gjorde inget, för det gick väldigt bra liksom.
Idag har jag hostat och haft ont i mitt revben - men det gör inget, för jag dricker te och tar promenader och ber att allt ska bli bra.
Idag har jag varit jättetrött - men det gjorde inget, det är okej att ligga och dega i soffan i några timmar om man vill det.
Idag har jag varit sugen på gottis - men det gör inget, för jag får äta hur mycket onyttigt jag vill. Jesus älskar mig ändå.
Idag har jag lämnat in en jättestor guldring och bett få den inklämd, fattig som jag är önskade jag mig ett bra pris - men det gjorde inget, jag fick det till ett perfapris och med en diamant till.
Idag har jag läst en jättedeppig blogg om en av mina idoler, riktigt kränkande och dålig - men det gör inget, jag vet att Hon inte bryr sig och Hon är min idol i vilket fall.
Idag åt jag en jätteintressant frukost - men det gjorde inget, den var så fruktansvärt god.
Idag har jag gått och småshoppat med min vän Linda, inte bra att slösa pengar i dessa sparandetider - men det gör inget, ett par jeans för 50 kr är bättre än inga jeans för 50 kr.
Idag har det varit en riktigt fin dag, faktiskt.
skitvinter
Jag är en sån person som avskyr snön. Förutom när jag kan åka skidor på den. Och det kan jag inte här. Har aldrig kunnat. Kommer aldrig att kunna.
För jag har inga skidor här och snart blir det alltid blask.
Men fy, usch och blä. Snart ska jag bege mig ut på cykeln i den här skitvintern. Bläääh.
Jag tog mig frulle i sängen, men bara lite, lite yougurt, för snart ska jag till studentstaden LUND, och äta frukost med min arbetslagsgrupp. Hoppas på nåt trevligt, litet mysigt fik med billigt kräng. Det har blivit mycket fika på sistone och även andra små utgifter, som gör att det börjar eka i plånboken. Men det gör inget. Man måste leva också. Även om man ska på sin livs resa till New York snart...
Så segt det är, jag måste duscha, men min säng är så fruktansvärt skön denna morgon. Jag vill ha kjol på mig idag, trots väder och vind och snörusk. Ja, det kommer jag ha. Jag är lite envis när det gäller mina kläder. Hellre sju par strumpbyxor och kjol, en byxor med långkallingar som kanske egentligen värmer bäst.
Men envisa jag ska se fin ut. Sån är jag. Eller, i alla fall känna mig fin.
Naj, nu måste jag verkligen upp och duscha annars kommer jag missa tåget. Ni missar väl inte SJÄLVKÄNSLA-temat inne på Ung Tjej? (www.crossnet.se)
Det är viktigt!
här kommer en fantastisk historia
klass, som var på väg hem från skolan.
Hans namn var Kyle.
Det såg ut som om han bar på alla sina böcker.
Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en
fredag?
Han måste vara knäpp'.
Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en
fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte
på axlarna och gick vidare.
När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom.
De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte
krokben så han landade i gruset.
Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär
2 meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i
hans ögon.
Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade
runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät.
När jag gav honom glasögonen sa jag: 'De där killarna är töntar, de
skulle ha en omgång'..
Han tittade på mig och sa: 'Tack så mycket'. Han log med hela
ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte
honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde.
Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför
jag inte hade sett honom förut.
Han sa att han hade gått i privatskola tills nu.
Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker..
Han visade sig vara en riktigt reko kille.
Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner.
Han sa ja.
Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto
mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.
Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker
igen.
Jag stoppade honom och sa: 'Gissa om du kommer att bygga feta
muskler om du ska bära den högen varenda dag'.
Han bara skrattade och gav mig halva högen.
Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner.
När vi skulle sluta high school började vi planera för college.
Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till
Duke.
Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet
skulle inte bli något problem.
Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag
hade fått ett fotbollsstipendium.
Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass.
Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst.
Han måste förbereda talet på examensdagen.
Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla
tal.
På examensdagen såg jag Kyle.
Han såg verkligen bra ut.
Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under high
school tiden.
Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han
träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen.
Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk.
I dag var en av de dagarna.
Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag
klappade till honom på ryggen och sa: 'Hej snygging, du kommer att
göra bra ifrån dig!'
Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log.
'Tack', sa han.
När han började, harklade han sig först och började sen prata.
'Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig
igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon,
kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner.
Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän
med någon är den finaste gåva du kan ge någon.
Jag ska berätta en historia'
Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den
första dagen, då när vi träffades.
Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet.
Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans
mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor
på väg hem.
Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. 'Som tur var,
räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara'.
Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre,
populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick.
Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma
leende.
Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det
leendet.
Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du
ändra en människas liv.
Till det bättre eller till det sämre.
vuxen, vuxen, vuxen
Jag är en av de få (verkar det som) yngre vuxna som ÄLSKAR att bli vuxen, och jag ÄLSKAR att jag får bli äldre. Och förhoppningsvis visare. Jag ser fram emot att fylla 23 (13 mars, icke att förglömma) snart och jag ser fram emot att skaffa ett familjeliv, bli färdigpluggad och börja jobba and so ooon...
De mindre roliga vuxengrejerna, de klarar jag också och har inga som helst problem med. Som att betala räkningar, eller inse att de ens knappt kan bli betalda! Sånt händer ju. Eller att tro på mig själv. Eller att sluta tramsa när det gäller och faktiskt agera lite moget. Sånt kan vara svårt, men även sånt gillar jag, när jag klarar det!
Det finns riktigt hemska saker som vi vuxna måste klara av. Egentligen är det bra att klara sånt när man är yngre också, men då gör det inget om någon annan tar hand om situationen lite. Det kan handla om att prata ut med någon som gjort en illa, eller säga ifrån och stå på sig till någon som alltid trampar på en.
Det är viktigt att göra det!! Och när det har gjorts, lyfter stenen från hjärtat och man bara älskar vuxenlivet. SÅ mycket.
Det bästa med att bliva vuxen är att man inser saker. Man mognar liksom. Eller, förhoppningsvis gör ni också det. Jag gör det i alla fall. Nästan varje dag.
Inse att man duger som man är. Oavsett vikt, rikedom, ork, glädjespridande eller smarthet.
Eller inse att det är okej att ligga hemma ensam en fredagkväll. Eller att det är okej att umgås med familjen på midsommarafton, istället för nåt crazy med polarna - som man egentligen inte orkar.
Åh! Jag älskar att vara vuxen! Och så är jag så oerhört glad idag.
Puss puss på nosen....
