barnasinnet

Jag dricker TE (ja precis, te) ur min otroligt fina Starbucks-mugg som jag fick förra året i födelsedagspresent av min moster. Den har alltså inte använts en endaste gång, förrän nu.
Jag är så glad för den, för den är så lagom stor. Och så fin. Den gör mig riktigt glad, och därför dricker jag te.

En del saker gör en ju glad och andra inte.

Idag har vi pratat om känslor med de små 6-åriga barnen. Egentligen hade jag velat ha tonåringarna, att utföra detta skolprojekt med, men hade vi snackat känslor med dem hade det nog blivit alldeles för djupt för fröken Filippa. En 6-årings nivå är i dagens läge alldeles perfekt.

De är så vackra på nåt vis, de där små barnen. Innan vi begav oss hade de fri lek och jag satt på huk och packade ihop min väska, där på golvet. En av småbrudarna kom fram och sa:

- Kan du ta av dig dina glasögon så jag får se dina ögon?
- Men de ser likadana ut fastän jag tar av dem.
- Hm... Nämen ta av dem så jag får se!
Jag tog av mina glajjor och tjejen tittade en bra stund, sen sa hon:
- Jaa, de är likadana.

Den där ovetskapen som barn ligger och gruvar på, den borde vi få i oss vuxna lite oftare.

Tro nu inte att jag inte älskar att vara vuxen - som jag predikat så mycket om i min blogg. Men vad vore vuxenlivet utan barnasinnet? Man kan faktiskt ha både och.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0