När jag blir stor

Ibland verkar det som att jag inser att jag inte är stor. Inte SÅ stor. Alltså. Jag är ju inte stor, jag är ju bara enochsextiotre centimeter lång/kort, men jag menar: jag är ju inte så gammal. Än. Egentligen. Vissa av mina underbara vänner börjar freaka ut nu, nu, nu, nuuu när vi är: tjugotre. 23, alltså. Och om vi ska leva tills vi är hundra, till exempel, så är vi ju för sketan nästan bebisar fortfarande! Egentligen alltså.
Jag tycker det är skönt. Det är skönt att inse att vi är så unga, alla vi som är såhär gamla plus ni som är lite yngre, eller ja, mycket också för den delen. Ni som är mycket yngre, ni har ju ännu fler år kvar att leva. Förhoppningsvis. Om ni inte kvävs av en glass i sommar eller dör av inre blödning efter att ni åt en glödlampa. Ja men jag menar ju bara att: vad som helst kan hända!
Ja, och ni som är äldre, ni har faktiskt himla många år kvar också. Faktiskt. Så sluta gnäll på att du är gammal och går, du som inte ens fyllt 30. Och du som inte ens fyllt 40 kan sluta gnälla på det med. Och du som är 50, ja, men sluta gnäll bara.
Nu lever vi istället! Tjoho.

Egentligen skulle jag bara skriva det att... när jag blir stor. Då vill jag ha en rosa liten mini-cabbe. Sweet asså.


Imorgon börjar den där veckan som menar att vi kan säga att vi ska gifta oss nästa vecka. Det är lite coolt. För typ. Det är enda gången i livet som jag kan säga "nästa vecka ska jag gifta mig". Och det är ju najs.
Vi fick ett grått lakanset i julklapp. Det ska så banne mig invigas, när vi själva invigs som ett äkta, gift par. Ja, och sen får vi ju delad ekonomi också, vilket innebär att jag får dubbelt så mycket pengar varje månad. Och dubbelt så mycket räkningar. Så ja, det blev väl rätt så jämt upp där ändå antar jag. Men jag får en egen bil, eller ja, vi delar ju på den. Och en motorcykel. Men vad ska jag med en hoj till, jag har ju inte sånt körkort. Aja. Emanuel kan ju låna den.

Nämen jag längtar till skolan imorn. Det är så kul med skolan. För då träffar jag så roliga människor, oftast, och så är det så roligt att vi har så roligt. Roligt, roligt, roligt. Marie, min bäschtisch, hon är i Italien. Och min moster Jennifer och hela familjen är hemma i Sverige nu. Och snart kommer de hiiiiit!

Japp. Nämen. Jag försöker alltså undvika att gå och lägga mig. Om du undrar varför jag blajjar så in i Norden.
Hejdå!


Kommentarer
Postat av: Noomi

Hej!

Idag när jag körde på E6 såg jag en sån söt liten rosa ford, sån skulle du haft. Om jag vinner en miljon så får du den i bröllopspresent...=)

2009-04-19 @ 22:19:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0